Vi sitter vid middagen och pratar om långa och korta personer i vår närhet. Jag sade att det blir ju inte bättre av att hela tiden mala på om att man är lång, det är ju bara att acceptera. Sonen säger då ”man blir inte kortare heller.”
Ridå.
När en tänker så fyrkantigt och konkret som J gör är hans svar mycket logiskt. Vi andra blir tysta, det finns liksom inte så mycket att kontra med.
Älskade barn. Det är intressant att leva livet med dig!
adda mig 