Skolavslutning 

Egentligen blev det sommarlov för J i tisdags. Men vardagen ändras ju inte så mycket när en inte går i skolan. Js skola har ju detta året inneburit sms-kontakt med resursen.

Extra go’ känsla inför lovet fick vi idag. Förra veckan när vi hade Västbusmöte frågade vi om resursen ville komma hem till oss på en fika. Vi bokade in en dag, idag. Resursen blev kvar i två och en halv timme. Vi kollade sonens bil, växthus och fikade. Och så blev det såklart visning av dator, spel och tillbehör!

J har alltid gillat resursen, trots skolans många felsteg. Idag kändes det gott att se att de fortfarande klickar och har en god relation. 

Sommarlov!

Sköna maj!

Idag fick vi med J ut på terrassen. Nu har vi inte längre någon terrass. Den skulle rivas och hjälp fick vi i massor av honom. Efter tre timmar var han ganska trött. Förståeligt!

Efter en dusch vilar han nu i sitt rum, där han mår bra. Där finns datorn, med spel, onlinekompisar och Youtube.

Glädjetårar i baksätet!

När en har en hemmasittare som inte lämnat hus och tomt sedan augusti förra året på grund av utmattning, på grund av funktionsvarianter, på grund av okunskap och otillgänglig skola, värmer det i mammahjärtat när vi helt plötsligt sitter i bilen på väg till en folkracetävling i Sotenäs.

Återhämtningen lär ta tid. Men nu njuter vi detta!

Det där med känsliga sinnen

Satt med sonen vid hans dator i eftermiddags. Hans rum är på övervåningen, liksom längst in. Vi sitter längst in i rummet. Han har på sig hörlurar. Han förbeställer ett spel och får ett mail som bekräftar detta. Jag ber honom vidarebefordra mailet till mig. Efter några sekunder säger han ‘nu fick du det, det plingade!’ Jag bara, va?! Ja, det plingade i din mobil. Min mobil ligger då på nedervåningen, i köket. På halv ljusstyrka. Det hör han!

Vi förstår att han har en enormt känslig hörsel. Han verkar inte kunna sålla ljud, allt verkar trilla in i huvudet i samma viktighetsgrad. Det verkar också som att de onödiga ljuden tar över de som är mer relevanta. Inte konstigt hjärnan blir trött.

I ett annat inlägg, eller två, eller tre, tar vi några andra sinnen…Det är inte slut här.

Tack för hjälpen Overwatch

Imorse när J åt frukost satt han vid datorn. Han följer en massa Youtubers som spelar och pratar om allt möjligt, mest spel. Ett spel han kört massor de sista månaderna är Overwatch. Man spelar i lag online och är olika figurer. Det är den korta förklaringen, den jag kan. I alla fall, i morse sade han ”mamma, Summatra i Overwatch har autism!” Och han sade det med stolthet! Just autismen har varit svår att acceptera för J, svår att förklara för oss och svår att hålla isär från hans add. I den stunden kände jag att det hänt något. Han kändes stolt över att förknippas med autism. Till råga på allt visade det sig att en av de ansvariga för Overwatch i veckan bekräftat att Summatra har autism och att han ser det som en styrka. Det gjorde min dag! 

Här en skärmdump från Youtubern där det framgår. Nedanför länk till hela klippet.

https://youtu.be/HdzeLkdmYT4

How to kill a conversation

Vi sitter vid middagen och pratar om långa och korta personer i vår närhet. Jag sade att det blir ju inte bättre av att hela tiden mala på om att man är lång, det är ju bara att acceptera. Sonen säger då ”man blir inte kortare heller.”

Ridå.

När en tänker så fyrkantigt och konkret som J gör är hans svar mycket logiskt. Vi andra blir tysta, det finns liksom inte så mycket att kontra med. 

Älskade barn. Det är intressant att leva livet med dig!

Dagens J

Jag: Men du, ta dig en morot förutom mackan till kvällsmat.

J kommer med ett äpple.

Jag: varför tog du inte morot?

J: om jag haft energi idag hade jag tagit en morot och skalat den. Men nu har jag inte energi idag så då blev det äpple.

Jag: okej.

Orsaken till energiläckage idag stavas syskon som är hemma från skolan och rubbar sonens annars lugna vardagar. Suck.