Blanda följande.
En storebror som fyller 18.
Släktkalas en helg.
Ytterligare släktbesök nästa helg.
En sportlovsmåndag.
Ett barn som har det jobbigt med rubbade rutiner, mycket folk, dofter/odörer, ljud…
Resultat?
Ett barn som är helt slut.
Och faktiskt lärt sig uttrycka det själv. Och inser att det är så här och att det går över. Men att det tar ganska mycket längre tid än för oss normalstörda. Vilket också tar energi.
Älskade barn, du visar oss vägen. Den blir till medan du går.
adda mig 
Tummen upp för benämningen ”oss normalstörda” 😀