Nyårslöftet till mitt barn

På nyårsnatten när vi skulle lägga oss och jag sade godnatt till sonen kom vi att prata om nyårslöften. Jag sade i alla fall till honom att mitt nyårslöfte för 2017 är att jag ska kämpa för honom och hans rätt till en skola som fungerar för honom. Då säger älskade sonen ”men mamma det nyårslöftet har du väl haft hela 2016 också? Du har ju kämpat det här året också.”

Så mycket kärlek, det är det som gör det värt att kämpa. Och jag blev så glad att han sade att han märker att vi kämpar för honom. För det ska gudarna veta att vi gör. Älskade barn!

Borde börja från början

Men när började det? Under graviditeten kanske? Vad är det som påverkar hur det blir som det blir? Vad väljer vi att tro på? Gener eller miljön eller en komination? Det är inte lätt.

Med dig känns det som det började när kraven på att vara som alla andra började. Typ när du var tre år. På dagis. Jag skulle vilja påstå att det visade sig då. Men det berodde inte på dig utan på den okunskap som fanns hos personalen. Och hos oss föräldrar.

Det gör ont. Riktigt ont. Okunskap är farligt.