Satt med sonen vid hans dator i eftermiddags. Hans rum är på övervåningen, liksom längst in. Vi sitter längst in i rummet. Han har på sig hörlurar. Han förbeställer ett spel och får ett mail som bekräftar detta. Jag ber honom vidarebefordra mailet till mig. Efter några sekunder säger han ‘nu fick du det, det plingade!’ Jag bara, va?! Ja, det plingade i din mobil. Min mobil ligger då på nedervåningen, i köket. På halv ljusstyrka. Det hör han!
Vi förstår att han har en enormt känslig hörsel. Han verkar inte kunna sålla ljud, allt verkar trilla in i huvudet i samma viktighetsgrad. Det verkar också som att de onödiga ljuden tar över de som är mer relevanta. Inte konstigt hjärnan blir trött.
I ett annat inlägg, eller två, eller tre, tar vi några andra sinnen…Det är inte slut här.
adda mig 
Jag blir så rart berörd av dina inlägg. Jag har lite som specialintresse att äga böcker, så min högsta önskan nu, är att få ställa boken ”adda mig” i bokhyllan någon gång i framtiden. Kram ❤
En bok ja, det vore något!