Det här citatet for förbi i mitt facebookflöde. Mindes lite av det och kände mig tvungen att leta fram det igen. Och skriva lite om det jag kom att tänka på när jag läser det.
J som alltså inte fixat vanlig skola i snart ett år har alltså ‘valt’ att vara hemma. Märk att jag skriver ‘valt’. För honom fanns inget annat alternativ då vi inte fick till en bra/rätt/okej/tillgänglig skolgång för honom utifrån hans förutsättningar. Han visade länge innan att det inte funkade men vi och skolan kämpade på med olika stöd. Det var bara för sent.
Sedan snart ett år har han fått ‘lov’ att vara hemma. Att få vila. Att få återhämta sig. Att slippa tänka på skola och alla krav det innebar. Krav som till slut blev övermäktiga för honom. Som gjorde att han ‘valde’ att inte gå dit längre. Han fixade inte att gå till skolan längre.
Här hemma får han vara den han är, i sin egna lilla värld där han är trygg. Trygg med att vi vet vad han behöver och klarar. Utifrån hans premisser.
Framöver kommer vi få hjälpa honom att skola in sig igen i någon sorts skola, in i samhället och ett fungerande vardagsliv. Men just nu får han vara i sin egna värld där vi runt om känner honom precis som han är.
adda mig 