Själv i soffan 

Natten till idag sov J för lite. Han var vaken när storebror kom hem 01.16. 06.40 skrev han till mig att han vaknat 06.20. Jag trodde han skulle fixa dagen på dessa få timmar. Men ack vad fel jag hade. 19.30 lade han sig på min säng ‘jag ska bara vila lite’. Han ligger där fortfarande. Och jag lär inte få sova i min säng i natt.

Vi som hade planerat för lördagsgodis och film. 

Älskade barn, hoppas du får sova gott i natt. 

Så här är det ofta hos oss

Saker rullar på hjälpligt. Men så plötsligt händer något och all energi är som bortblåst. Det är inte alltid vi förstår vad som hänt, vad som slukat energin i ett nafs. Ibland är det ett mysterium, ibland är det ett ihållande ljud eller någon lukt. Just meningen ovan har jag hört ett antal gånger. Jag hade energi, men nu har jag tappat bort den.

I know I’m in my own little world but they know me there

Det här citatet for förbi i mitt facebookflöde. Mindes lite av det och kände mig tvungen att leta fram det igen. Och skriva lite om det jag kom att tänka på när jag läser det.

J som alltså inte fixat vanlig skola i snart ett år har alltså ‘valt’ att vara hemma. Märk att jag skriver ‘valt’. För honom fanns inget annat alternativ då vi inte fick till en bra/rätt/okej/tillgänglig skolgång för honom utifrån hans förutsättningar. Han visade länge innan att det inte funkade men vi och skolan kämpade på med olika stöd. Det var bara för sent.

Sedan snart ett år har han fått ‘lov’ att vara hemma. Att få vila. Att få återhämta sig. Att slippa tänka på skola och alla krav det innebar. Krav som till slut blev övermäktiga för honom. Som gjorde att han ‘valde’ att inte gå dit längre. Han fixade inte att gå till skolan längre.

Här hemma får han vara den han är, i sin egna lilla värld där han är trygg. Trygg med att vi vet vad han behöver och klarar. Utifrån hans premisser.

Framöver kommer vi få hjälpa honom att skola in sig igen i någon sorts skola, in i samhället och ett fungerande vardagsliv. Men just nu får han vara i sin egna värld där vi runt om känner honom precis som han är.

Tack för hjälpen Overwatch

Imorse när J åt frukost satt han vid datorn. Han följer en massa Youtubers som spelar och pratar om allt möjligt, mest spel. Ett spel han kört massor de sista månaderna är Overwatch. Man spelar i lag online och är olika figurer. Det är den korta förklaringen, den jag kan. I alla fall, i morse sade han ”mamma, Summatra i Overwatch har autism!” Och han sade det med stolthet! Just autismen har varit svår att acceptera för J, svår att förklara för oss och svår att hålla isär från hans add. I den stunden kände jag att det hänt något. Han kändes stolt över att förknippas med autism. Till råga på allt visade det sig att en av de ansvariga för Overwatch i veckan bekräftat att Summatra har autism och att han ser det som en styrka. Det gjorde min dag! 

Här en skärmdump från Youtubern där det framgår. Nedanför länk till hela klippet.

https://youtu.be/HdzeLkdmYT4

Går det framåt?

Något är på gång. Vi ser en massa små små framsteg här hemma.

Fler gånger de senaste veckorma har J hängt med ut i garaget för att kolla in framstegen med bilrenoveringen. 

Tre dagar i rad har J bett mig väcka honom på morgnarna innan jag åkt till jobbet. Vi pratar 06.45 för en ungdom som det senaste året helst sovit till 10 och ibland ännu längre. Och han har gått upp!

J är mer pratig och lättsam. Samtalar mer, diskuterar, tänker högt och reflekterar.

I helgen fick jag öppna hans fönster då det var bastu i hans rum och han lät det vara öppet en lång stund. Verkade njuta av frisk luft.

Och så fick vi nästan med honom på kalas. Nästan. Han ville men förmådde inte, orkade inte riktigt när han såg dagen framför sig.

Men, vi lever på framstegen, de små. Framsteg som många andra inte ens reflekterar över. Som inte heller vi skulle tänkt på om det inte var så att det fanns en kille med add och autism i familjen. Men nu är det som det är. En av våra kontakter på BUP sade sist vi var där ”npf är en familjediagnos”. Så sant! Diagnoserna påverkar oss alla här hemma. På gott och ont. 

Just nu går det framåt!

Garaget tidigare ikväll när J var ute och rekade med sin far.