Det var segt i morse för sonen. Vi gick upp med frukost till sonen som inte ville vakna. Jag satte mig vid datorn en stund och maken gick ut i garaget. Han kom in lite senare och försökte väcka sonen igen. Seeegt!
Men så plöstligt, minns nu inte vilket ord eller mening det var som gjorde det. Kanske var det jättesmå snöflingor? Det hade börjat snöa lite då. Eller var det Bra Sverige? Och så pratade vi språk, hur svenskan är. Helt plötsligt var inne på vad vi här i Norden kan oroa oss för när det gäller naturkatastrofer. Innan vi landade där pratade vi om svenskarna som tog sig till Amerika för över hundra år sedan på grund av läget vi hade här då. Och så helt plötsligt var vi i slukhålens värld! Utan att vi bett sonen att komma igång så satt han upp i sängen med sin mobil i handen och surfade runt på sidor om slukhål. Hur det kommer sig, om ett slukhål som blev till rätt under ett Covette-museum i USA och drog med sig åtta Corvetter ner. Till råga på allt ökade museets besök med 60 % efter den händelsen. Och så fick vi vi en god morgon, som helt plötsligt inte alls var seg. Vi lyckades bara pricka rätt! Men idag var det slump tror jag!
Så här upplever jag det vara ganska ofta. Pratar vi om saker som måste göras, kravfyllda moment som tar energi är det ofta mycket motstånd. Behöver det läggas energi på något så är det en svår sak att göra. Ta sig ur sängen till exempel. Men, ligger fokus på något annat så händer det oftast bara. Känns kanske ganska logiskt för er som har yngre barn, men nu pratar vi om en snart 15-årig kille. Vi jobbar på, stärkta av att lyckas då och då.
adda mig 