Stöd

Är med i en mängd olika facebookgrupper och sidor inom npf, skola, hemmasittare och annat som rör vårt liv. Idag delades en krönika från Aftonbladet på en av dessa sidor. Krönikan heter Föräldrarnas beteende är skadligt för skolan. Det var spridda kommentarer, hurrarop blandat med ‘Nej, nu är du fel ute’. Jag lade min kommentar:

”Jag kanske är en sån där jobbig förälder, men när mitt barn mår skit i skolan pga att han inte bemötts rätt pga särskilda behov anser jag mig ha rätten att stå upp för mitt barn. När en inte får gehör för sin oro och lärarnas och rektors okunskap lyser igenom i saker de säger då håller jag inte tyst längre. Då vill jag påverka skolan för mitt barns skull. Då blir jag en jobbig förälder.”

En person, som jag tolkar det jobbar inom skolan, gav mig då denna kommentar:

”Jessica; det är föräldrar som du, som vi lärare behöver för att klargöra det största och allvarligaste problemet i svensk skola sedan 15 år; tjejer och killars rätt till, att få den hjälp och det stöd de behöver när man har särskilda behov som påverkar skolan på ett negativt sätt, antingen det är socialt eller mentalt eller neuropsykiatriskt. Man ska få utredas och kartläggas i går, för att få hjälp på en microsekund. Det borde ske redan i förskolan om man märker vissa avvikande beteendemönster. Det kan ju vara tillfälligt eller en mognadssak, men DET SPELAR INGEN ROLL!

Man ska då ha rätt till speciallärarinsatser och anpassning i pedagogiken (mindre grupp ibland och ev.resurs/asisstent) och då brukar det ofta lösa sig. Jag har upplevt detta och det blir då så bra! Ofta har man som lärare och förälder stått på sig över läget,kommunicerat och försökt samverka med hälsoteam, rektor andra lärare och ev. BUP. Om någon part i då inte ” sträcker ut en hand”, så tar saker sådan tid och barnet mår sämre. Högre antal speciallärare och hälsoteam som omfattar mindre elevgrupper med psykolog, kuratorer och sjuksköterska samt läkare oftare tillgängliga!”

Personens ord gjorde gott i mitt sargade skolhjärta. Jag tackade för det. 

Så kämpar vi vidare. Lite mer stolt att vara en så kallad jobbig förälder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s