Idag var sista jullovsdagen för båda grabbarna. Tack för det, skulle jag vilja säga, ropa, skrika högt. Men får en tycka det?
Jul- och nyårshelgen och alla lediga dagar med rubbade rutiner. Andra saker som ska fixas och donas med och en familj som är hemma stora delar av tiden. Det är inte optimalt för sonen som behöver lugn och ro, så lite stimuli som möjligt. Det blir mängder av stressmoment sådana här dagar. Stress som gör honom sur och tvär, arg och irriterad. Och vi som försöker få till en lugn miljö för honom misslyckas ganska kapitalt bara genom att vilja umgås med honom lite mer än vanligt.
Äntligen vardag igen. Om du frågar sonen. Och oss.