Igår testade vi något nytt. Lugn, lugn, så stort var det inte. För oss andra i familjen i alla fall. Storsonen ville ha pizza från ett annat ställe än det vi brukar köpa ifrån. Sonen med diagnoserna har sin stående order på detta ställe. Hm, hur gör vi nu? Jo, vi valde det andra, men beställde precis samma sak till honom. Hamburgare 150 gram utan pommes frites. Och hoppades att det skulle funka.
Maten hämtades och vi sätter oss vid bordet. När sonen ska ta sin hamburgare ur påsen märker han direkt att det inte är som det brukar. Han lägger upp den på tallriken, lägger köttet tillrätta då det halkat lite snett. Och så kommer frågan ‘var är den här ifrån?’ Vi svarar (medan vi håller tummar och tår!) att det är från ett annat ställe. Och han börjar äta. Och äter och äter, tills hamburgaren är slut. Det blev en bra middag!
Lite senare på kvällen frågar vi honom om hur den smakade, om den var bättre eller sämre eller lika bra som den vanliga. Den var inte lika bra för jag blev inte lika mätt! Och så tog han sitt kvällsäpple. Rutinbundna barn!
adda mig 