Livet bråkar med oss på olika plan. Sonen är hemmasittare sedan mars-april i år och det tar sin kraft. Vi har försökt på alla möjliga sätt att få till någon form av skola för honom. Men det är svårt, just nu fixar han några sms i veckan med sin resurs. Det är långt ifrån en okej skolgång, men vad ska vi göra. Han är så kravkänslig.
Fast inte bara det. Han mår så mycket bättre de dagar vi i familjen inte är hemma alternativt om han är själv hemma med en av oss. Lugn i huset, inte massa ljud och störmoment. Högkänslig så det står härliga till.
Ja, så blev det här livet. Inte fel på något vis, bara väldigt annorlunda. Känner en ömhet inför framtiden.
adda mig 
Du skriver rakt in i hjärtat !