På barnens skola är jag med i en referensgrupp och efter jobbet var det dags för möte. Vi föräldrar får, två gånger/termin lite inside info av rektor och hennes närmaste. De informerar om vad som är på gång på skolan och vill också bolla idéer och tankar med oss. Det som rektor berättade idag, som jag tänkte komma till, var det att de ska satsa mycket (inte nödvändigtvis pengar!) på att få till en mer individualiserad skola. Att bli ännu bättre på att möta varje barn där just varje barn befinner sig. Det bådar gott tycker jag. Vi har haft en del övrigt att önska, framför allt innan sonen fick sin diagnos, men det bättrar sig för var dag som går. Det jag tycker är det värsta är att det på något urbota dumt sätt var så mycket lättare att få gehör för våra synpunkter när diagnosen väl fanns på papper och BUP och vi hade möte med skolan. Men det tar vi i ett annat inlägg.
Jag skrev ‘inte nödvändigtvis pengar’ och det tror jag är viktigt att tänka till kring. Finns inte kunskapen hos pedagogerna kring neuropsykiatriska funktionshinder och allt vad det kan innebära när det gäller utmaningar i skolmiljön hjälper inga pengar i världen. Det är ingen mening att trycka in pengar till utbildning och resurser om inte de som finns i skolan har ett intresse i att lära sig bemöta våra npf-barn.
Heja barnens skola! Även om jag ibland har svårt att förstå varför de gör om vissa misstag gång på gång. Men det tar vi i ett annat inlägg.
adda mig 